|
Magazine innehål
Redaktionen Tidigare nummer av Monitori |
Finlands Statistikcentral uppger att arbetslöshetsgraden sjönk till 6,4 procent i februari. En sänkning på 1,1 procent under ett år är en betydande förbättring och för första gången på länge placerar sig Finland bland den bättre hälften av EU-länderna när det gäller arbetslöshetsstatistik. Genomsnittet för EU-länderna är 7,7 procent. Bra så. Vi har hört att det går verkligt bra för den finländska ekonomin. Den ekonomiska tillväxttakten för detta år förutspås till 2,9 procent och också det är bra. Denna rosensköna bild är emellertid inte allas verklighet. Invandrarna, som börjar utgöra nästan tre procent av befolkningen, står ännu långt ifrån fruktträdgården. Enligt arbetsministeriets senaste utredning är var fjärde invandrare arbetslös, dvs. mängden är många gånger större än bland majoritetsbefolkningen. Om man ytterligare lägger till alla dem som går på olika kurser är den verkliga siffran nära femtio procent. *** Det är klart att inte alla arbetsgivare förhåller sig avvisande till invandrare. I huvudstadsregionen finns det några branscher där arbetstagare med en annan etnisk bakgrund utgör en betydande del. Bland t.ex. chaufförerna i Helsingfors busstrafik är var tredje invandrare. Ett annat exempel är SOL städtjänst, där var fjärde arbetstagare har ett annat ursprung. Dessutom börjar ett helt ekonomiskt segment, byggnadsbranschen, vara helt beroende av invandrare. Men det finns inga tillförlitliga uppgifter om byggnadsbranschen, eftersom en stor del av arbetarna är hyrarbetare som pendlar mellan Finland och Baltikum. Det är värt att nämna att byggnadsverksamheten är en betydande faktor när man mäter ekonomisk tillväxt. Om vi ser närmare på saken finner två mycket centrala verksamheter, vilkas insats reflekterar direkt på ekonomiindex. I vartdera projektet utgör den utländska arbetskraften lejonparten av arbetsinsatserna. Det första är byggandet av kärnkraftverket Olkiluoto-3. Av de 2 700 arbetarna på bygget kommer hela 1 800 annanstans ifrån, största delen av dem från Polen. Ett annat exempel är Aker Yards varv i Åbo, där man bygger stora kryssningsfartyg. Varvet sysselsätter minst 2 000 personer av vilka över hälften kommer från Baltikum eller Polen. Dessa tre, byggnadsbranschen i allmänhet, kärnkraftverket och varven är viktiga för Finland, men de som arbetar här för närvarande betalar varken skatt eller socialförsäkringar i Finland. Med andra ord: denna politik kan föra gott med sig endast på kort sikt. Det räddar inte landet på sikt. *** Samtidigt har vi då arbetslösa som arbetsgivarna inte vill ha. De begriper inte att det i vårt land finns en arbetskraftsreserv som står till buds. Många arbetsgivare fortsätter att upprepa sitt mantra, att man inte kan anställa invandrare, eftersom de inte behärskar Agricolas språk. Både SOL och HST visar exempel på att man inte i alla sammanhang behöver magisterpapper i finska för att kunna arbeta. Bland unga invandrare är fler än var fjärde utan jobb. Det finns många unga med somalisk, rysk och irakisk bakgrund som har genomgått det finländska skolsystemet. Det är inga fel på deras språkkunskaper, men ändå får de inte in foten i arbetslivet. Det finns bara en orsak till detta. Arbetsgivarnas fördomar. Finland var länge ett etniskt och kulturmässigt homogent land. Men nu, när landets befolkning åldras hastigt, håller situationen på att ändras. Arbetsgivarna borde förstå att vi kunde ha en win-win-situation framför oss. Om invandrarna dög som arbetskraft skulle inte bara arbetsgivare och arbetstagare utan hela landet ha nytta av det. Det enda som krävs är att arbetsgivarna – inklusive den offentliga sektorn – gör sig kvitt sina fördomar. Via en plats i arbetslivet sker också anpassningen till samhället mycket smidigare. Om integrering av invandrare tar 3-5 år i Tyskland, Australien, USA eller Brasilien, varför skall den ta mer än tio år i Finland? Tillbaka |

